DVÄRGSCHNAUZER

Dvärgschnauzer – en stor liten hund
Ursprunget till dvärgschnauzern anses vara schnauzern (mellanschnauzern) och den är liksom denna från början en tysk ras. Till exteriören skall dvärgschnauzern också vara en exakt förminskning av schnauzern, utan att ha karaktär av dvärghund. Det innebär att den skall vara kvadratiskt byggd med god resning. Mankhöjden skall vara 30 – 35 cm. En dvärgschnauzer skall ge ett torrt och stramt intryck. Den har ett energiskt temperament som paras med lugn och lekfull tillgivenhet. Den är klok, orädd, uthållig, läraktig och vaksam, vilket gör dvärgschnauzern till en tilltalade vakt- och sällskapshund. Epitetet ”stor hund i liten kropp” har sin grund i den intelligenta och tuffa, men godmodiga temperamentet. Ett rastypiskt drag, gemensamt för alla schnaucher/pinchervarianterna, är en avvaktande hållning gentemot främlingar. Det är inte en hund som reservationslöst och ögonblickligen accepterar vem som helst – den vill själv bilda sig en egen uppfattning om personen. Detta får dock inte förväxlas med rädsla för främlingar. Pälsen skall vara strävhårig. Den skall vara mycket tät och sträv och bestå av en värmande underull och inte för kort vatten- och smutsavvisande täckhår. Täckhåret skall vara strävt. Men inte borstigt eller vågigt. Typiskt är också ett skägg och buskiga ögonbryn.

Fyra färger
Dvärgschnauzern finns i fyra färgvarianter: svart, peppar och salt, svart och silver, och vit. Peppar och salt har täckhår som är trefärgat blandat mörkt-ljust-mörkt, vilket ger hunden ett gråmelerat intryck, med nyanser från silvergrått till mörkt järngrått. Svart och silver är en i huvudsak svar hund med silverfärgade (ofta vita) tecken över bl.a. skägget och delar av benen.

 Att ha dvärgschnauzer
Dvärgschnauzern är en mycket anpassningsbar hund. Den används ursprungligen till att jaga råttor i äldre tiders byar och städer. Det gör att den fortvarande är en av de få raser som kan fånga bytet eller leksaker med tassarna och är också förklaringen till att den var kuperad både fram och bak; råttorna kunde ju annars angripa svansen och öronen. Den tycker om att vara aktiv och gillar allsköns former av lek. Det är nästan omöjligt att trötta ut en dvärgschnauzer, den är mycket konditionsstark och livlig när den är ute, men i gengäld lugn inomhus. Den uppskattar också träning t.ex. i agility eller någon av bruksgrenarna. Men den trivs också bra bara med promenader och den normala stimulans som den får i familjelivet.

 Pälsvård
Dvärgschnauzern är en s.k. trimras. Det betyder att man 3 – 4 gånger om året drar bort den gamla, döda pälsen. Det är smärtfritt för hundarna och har en mycket stor fördel: mellan trimningarna fäller hunden inte alls. Man märker att det är dags att trimma på att hunden blir långhårig och att det är mycket lätt att dra bort testar av pälsen. Många lämnar in sina hundar för trimning, men det är ganska lätt att lära sig sköta pälsvården själv. Och man bör inte klippa pälsen; då den inte avvisar smuts på normalt sätt. I övrigt är pälsvården ganska okomplicerad. Det räcker med att kamma hunden då och då och hålla koll på om det uppstår tovor någonstans (oftast på benen och i armvecken). På grund av den tåliga pälsen behöver badning inte ske särskilt ofta, om inte hunden har smutsat ner sig på något sätt.